Varför är det lättare för oss människor att hitta på ursäkter och bortförklaringar till saker och ting istället för att egentligen bara erkänna och inse varför vi väljer att inte göra det som egentligen är bäst för oss. Många av oss säger att dom saknar talang eller kunskap för vissa saker, men alla är vi ju nybörjare och alla börjar vi från scratch vad vi än tar oss an. Ingen kunde ju exempelvis gå från de dom föddes eller cykla eller köra bil första gången de prövade eller vad det nu än kan vara. Alla var vi tvungen att träna, träna innan det satt i ryggmärgen. Vi människor vill så fruktansvärt mycket och de flesta av oss går omkring och hoppas på att det dom önskar en dag ska inträffa. Men för att dina drömmar och det du HOPPAS på så innerligt skall falla in krävs det ju faktiskt att du gör ngt. Börja med ngt, sluta med ngt. Det räcker ju inte med att man går omkring och hoppas? 

Många av oss går även och väntar och väntar på att saker och ting ska hända och låter funderingarna ta över handlandet. Hur långt kommer du i processen om du inte låter tänkandet bli till handling? Det är nog många där ute som kommer att vänta och fundera ihjäl sig innan de gör slag i saken. För ursäkter finns det gott om, den listan kan göras lång, både för att göra ngt och för att inte göra ngt. Tro mig, jag var en av dom, så jag vet! Men tänk hur mycket ni går miste om för varje dag ni väntar och går och funderar över era beslut?! 

Vilka är dina ursäkter & anledningar till att inte göra det som egentligen är bäst för dig själv? 

Fundera på den så ses vi i morgon igen :)

Natti Natti!